Bakgrund

Symtom från bett och stick uppträder framför allt sommartid när människor ute i naturen kommer i kontakt med olika typer av insekter. De flesta bett och stick i Norden är av godartad natur och orsakar endast lindriga till måttliga symtom. En del stick kan dock ge upphov till allvarliga symtom. Dödsfall är mycket sällsynt, men enstaka fall förekommer varje år, främst i form av allergiska reaktioner efter bistick med anafylaktisk chock som följd. Sekundära infektioner i mjukdelar och hud kan uppkomma efter intensivt kliande med risk för abscessutveckling och i värsta fall sepsis.

Små barn kan få en kraftigare reaktion på myggbett och andra insektsbett, pga ett omoget immunförsvar. När vi når vuxen ålder har immunförsvaret hunnit lära sig vad myggsaliv är och vad som är en lagom reaktion vid ett myggbett, och då blir symptomen mildare. En stor reaktion hos små barn behöver alltså inte betyda att barnet är allergiskt.

Symtom

Smärta lokalt
Svullnad
Rodnad
Klåda (ihållande)
Missfärgning
Måttliga allmänsymtom
Sekundär hudinfektion

Myggbett: Myggbett svullnar och rodnar, men blir sällan infekterade om man inte själv rivit och kliat sönder huden och på så vis fått in bakterier från hudfloran i såret. Vid myggbett kan kraftig lokal reaktion kvarstå i flera dagar, men lägger sig vanligen inom en vecka. Myggbett i Sverige ger mycket sällan upphov till farliga sjukdomar.
Knottbett: Knottbett liknar myggbett, men kan dessutom ömma och svida, särskilt i början. Eftersom knott ofta förekommer i svärmar kan barnet få många bett vid samma tillfälle.
Loppbett: Bett från loppor ger röda utslag som kliar kraftigt. De kan vara från några millimeter upp till ungefär en centimeter. Ofta kan man se ett litet sår i mitten av utslaget. Det finns ofta flera bett på rad eftersom loppan gör flera provbett.
Utslagen kan komma och gå under några veckor, men till slut försvinner de av sig själva. Endast vissa personer får utslag av loppbett.
- Djurloppor är mycket vanligare än människoloppor (som i princip inte finns i Sverige). Djurloppor lever på till exempel katter, hundar eller fåglar. Katter eller hundar kan angripas av kattloppor, som kan föröka sig inomhus. Men vid brist på rätt värddjur kan de även bita andra djur eller människor.
  Fågelloppor kan attackera såväl människor som hundar och katter. Men för att fågelloppor ska kunna föröka sig behöver de blod från sitt eget specifika värddjur. Fågelloppor kan därför inte bli fler om de kommer in i hemmet, men de kan överleva i någon månad.
- Sandloppor förekommer i tropiska klimat, så de är värda att ha i åtanke om familjen är utomlands. Sandloppans bett orsakar kliande, myggbettsliknande utslag som kan finnas kvar i flera dagar. Den befruktade honan gräver sig in i överhuden hos människor eller andra däggdjur där sandloppan kan orsaka en infektionssjukdom som kallas tungiasis. När honan har lagt sina ägg dör hon, men sitter kvar och kan därför orsaka svåra sekundärinfektioner.
- I Sverige kan man stöta på loppor som släppt från djur i sanden både på strand och i sandlåda, dessa är dock djurloppor och inte sandloppor.
- På svenska stränder finns det strandloppor, men dessa är små kräftdjur på knappt 2 cm som hoppar runt i sanden.
Getingstick: Getingstick gör som regel ont, och huden i området blir varm, röd och svullen. Rodnaden kan bli flera centimeter stor. Getingen drar vanligen tillbaka sin gadd efter stick, och lämnar därför ingen gadd kvar. Symtomen brukar avta inom ett par dagar.
Bistick: Bistick kan likna getingstick, men de brukar vara mer smärtsamma. Bin tappar vanligen gadden vid stick, vilket gör att giftblåsan kan sitta kvar och fortsätta pumpa in gift i någon minut trots att biet inte är kvar. Det är därför viktigt att så snabbt som möjligt få bort gadden, utan att klämma ihop den så allt gift sprutas in.
Humla: Humlan är ett typ av bi och kan också släppa sin gadd. Reaktioner av humla är sällsynt, även om humlegift kan korsreagera med bigift.
Bromsbett: Betten ger ofta upphov till ett större affekterat hudområde jämfört med myggbett. Rodnad med inslag av underliggande blödning (ekymoser) gör att det bildas ett blåmärke, vilket kan bli stort som en handflata. Blödningen beror på att bromsen injicerar koagulationshämmande enzymer i huden när den biter.
Älgfluga: Betten ger upphov till klåda och svullnad. Normalt medför den inga sjukdomar men kan vara bärare av bakterier.
Spindelbett: Alla spindlar är rovdjur och kan följaktligen bitas, men bett på människor är sällsynt. Korsspindelns bett kan orsaka lokal rodnad och svullnad, men bettet är ofarligt och besvären är normalt snabbt övergående. En svagt giftig spindelart som förekommer i södra Sverige är luffarspindeln. En spindel som kan ge mer obehag vid bett är den större sporrspindel; dess bett orsakar besvär ungefärligen i paritet med ett getingstick. Större sporrspindel förekommer huvudsakligen på Öland.
Myrbett: Myrbett skiljer sig från andra typer av insektsbett eller stick. Myrbett bildar ett märke på huden som liknar en finne. Märket är rött till lila i färgen och upphöjt från resten av huden runt omkring. Bettfinnen kan se ut som ett bullseye, särskilt om det är ett stick från en eldmyra som bildar en varfylld blåsa där det finns en mörkröd cirkel runt den upphöjda, ljusrosa till vita blåsan. Eldmyror är vanligast i tropiska miljöer, men en art (tjuvmyra) finns även i Sverige. De större, ursprungligen sydamerikanska arterna har ett mycket potent gift som är känt för att ha orsakat dödsfall, främst på grund av överkänslighetsreaktioner.

Diagnos

Diagnos kan ställas av sjuksköterska utifrån anamnes och klinisk bild.

Behandling

Rengör bettstället med tvål och vatten.
Applicera kylande och avsvällande lokalbehandling, t ex ispackning, kylbalsam, alsollösning eller alsolgel. Alternativt kan man applicera särskild insektsgel (t ex Mygga - innehåller bl a mentol och eukalyptusolja, godkänd från 3 år).
Undvik att klia på bettstället.
Avlägsna om möjligt kvarvarande gadd från bi/humla. Undvik att klämma sönder gadden.
Hydrokortisonkräm kan lindra.
Lokalanestesimedel i salva lindrar klåda, t ex Xylocainsalva.
Antiseptisk kräm t ex LHP 1 % som innehåller väteperoxid minskar risken för hudinfektion.
Antihistamin. OBS: Ange dosering då det enl. förp. är från 6 år.

Desloratadin NET (Samma som Aerius) Läkemedelsform: Oral lösning 0,5 mg/ml Aktiv substans: Desloratadin	Vikt/ålder: Från 1 år (yngre barn - läkarbedömning) Dos: 2,5 ml (1-5 år) 5 ml (6-11 år) Intervall: 1-2 ggr/dag	Intag av Desloratadin ska inte göras 48 h före pricktest eftersom antihistaminer kan förhindra eller minska annars positiva svar på hudreaktionstest.
Clarityn Läkemedelsform: Sirap 1 mg/ml Aktiv substans: Loratadin	Vikt/ålder: från 2 år Dos: Kroppsvikt 30 kg eller under: 5 ml (5 mg) Kroppsvikt över 30 kg: 10 ml (10 mg) Intervall: 1 ggr/dag	Intag av Clarityn ska inte göras 48 h före pricktest eftersom antihistaminer kan förhindra eller minska annars positiva svar på hudreaktionstest.

Läkarbedömning på Knodd

Om barnet har sönderkliade bett som blivit infekterade och egenvård bedöms otillräcklig kan barnet bokas in för läkarbedömning, förutsatt att allmäntillståndet är gott.

Fysisk vård

Är familjen hemma i Sverige är det i princip bara vid stick av geting, bi eller (i undantagsfall) humla som det kan behövas fysisk vård. Hänvisa till akutmottagning eller överväg 112 vid:

Stick i munnen.
Känd allergi mot getingstick, bistick eller humlestick.
Systemisk reaktion som kan utvecklas till anafylaxi. Vanliga initiala symtom är:
- klåda
- flush - rodnad och värmekänsla i kroppen
- urtikaria
- ibland illamående, kräkning, andningsproblem, svimningskänsla

Hänvisa till vårdcentral om:

Svullnaden, rodnaden och smärtan på stickstället blir kraftig och ökar efter några dagar.

Komplikationer

Allergi mot insektsgift kan utvecklas i alla åldrar. Vanligtvis kommer allergin först efter flera händelselösa stick. Barn blir stungna oftare än vuxna, men systemiska reaktioner sker endast hos cirka 1 procent av barn yngre än 17 år.
Bi/Geting - Risk för allvarlig reaktion vid nästkommande stick:
- Föregående stick gav kraftiga hudsymtom (klåda, flush, urtikaria, angioödem): 5-10 procent risk för allvarlig reaktion vid nästkommande stick.
- Föregående stick gav anafylaxi: 50 procent risk för anafylaxi även vid
  nästkommande stick.
Fall av myggburen Tularemi (harpest) förekommer. Harpest orsakas av bakterien Francisella tularensis. Även broms, fästing och knott kan sprida denna bakterie. Harpest kan ge hög feber, illamående och huvudvärk. Ett smetigt sår uppträder efter bettet, lymfkörtlarna blir ömmande och förstorade. Infektionen behandlas med antibiotika.
Ockelbosjukan (bärplockarsjukan) beror på ett virus kallat sindbisvirus som överförs med myggor. Symtomen utgörs av utslag, ledvärk, trötthet och feber. Symtomen är vanligtvis måttliga och övergående men ledvärk har i en del fall blivit långdraget. Sjukdomen är vanligast under sensommaren och tidig höst. Utslagen är finprickiga och värk har beskrivits från bl a händer och fötter.
Flera allvarliga sjukdomar kan spridas med myggor i exotiska länder. Däribland kan nämnas malaria, West-Nilenvirus, gula febern, denguefeber, japansk encefalit, hästencefalit, chikungunyavirus, zikaviruset och visceral Leishmaniasis.