Virus: Förkylningsvirus kan reta själva trumhinnan, vilket kan ge smärta, utan att det finns bakterier som orsakar öroninflammation.

Tryckskillnad i mellanörat: Örontrumpeten är en gång mellan mellanörat och svalget, och svullnar ofta igen när barnet är förkylt. Det leder till att den normala tryckutjämningen inte fungerar, och kan därför leda till undertryck eller övertryck i mellanörat. Det sliter i sin tur i trumhinnan och orsakar smärta.
När barnet ligger ner kan trycket i mellanörat också öka, vilket också leder till smärta. Att barnet blir skrikigt när det ligger ned är alltså inte ett tecken på öroninflammation som behöver antibiotika, utan på att örontrumpeten är svullen.

Öroninflammation: Om örontrumpeten inte kan tryckutjämna och dränera mellan mellanörat och svalget så kan bakterier så småningom börja växa till sig. Efter ett tag leder detta till en varansamling i mellanörat som trycker på trumhinnan och orsakar smärta. Detta är alltså det som kallas öroninflammation/otit.
​

smärta i örat

feber

allmänna symtom som gnällighet, störd sömn

varläckage från örat kan vara tecken på sprucken otit eller externotit (hörselgångsinflammation)
​

Smärtlindring är viktigt. Följ Läkemedelslista: Feber och smärta.

Om barnet är tillräckligt stort för att kunna tryckutjämna (hålla för näsan och blåsa med näsan tills det "ploppar" i öronen) så kan det ge snabb smärtlindring eftersom det tryckutjämnar omgående. Det behöver göras ofta, gärna 10-20 gånger om dagen. De första gångerna kan det dock göra ont i trumhinnan och man får därför vara försiktig.

Sova sittande/halvsittande kan minska svullnaden i örontrumpeten och därmed öka möjligheten för tryckutjämning.

Det brukar rekommenderas att man ska hålla näsan fri med avsvällande eller koksalt för att öka dränaget från mellanörat genom örontrumpeten. Stödet för detta är dock svagt eftersom nässpray och koksalt inte kommer åt själva örontrumpeten, där svullnaden finns.

Antibiotikabehandling rekommenderas till barn under 1 år (eller under 2 år med bilateral otit) eller över 12 år, eller vid perforerad otit. För att kunna fastställa diagnosen innan man sätter in behandling så behöver man titta in i öronen, vilket alltså kräver fysisk kontakt. Dessa barn ska därför hänvisas till fysisk vård.
​

svår värk trots smärtlindring, hög feber

kronisk sjukdom eller medicinering som påverkar immunförsvaret

brusten trumhinna med rinnande sekret

rodnad/svullnad bakom ytterörat (ev. mastoidit)

svullet öra

otitmisstanke på ett barn < 1 års ålder eller > 12 års ålder

misstanke om bilateral otit och <2 års ålder

recidiverande otiter (3 AOM/6 mån)
​