PM skrivet av Veronica Asén.
Senast uppdaterat 20240808. Granskat av Younis Khalid.
Bakgrund
Huggorm är den enda giftormen vi har i Sverige. Varje år vårdas cirka 400 personer på sjukhus till följd av huggormsbett och av dem får 20-30% måttliga till allvarliga symtom. Knappt hälften av huggormsbitna får inga symtom alls, vilket beror på att "torra" bett utan giftinjektion förekommer.
Hur stark reaktionen blir beror på mängden gift som har kommit in i kroppen och var personen har blivit biten. Barn, äldre och gravida är särskilt känsliga, likaså personer med astma/allergi.
Symtom
Om ormen inte sprutat in något gift ses endast bettet. Det är oftast två små bettmärken i huden, med 6-9 mm mellanrum. (Det kan vara 1-3 instick, och ibland kan lokal svullnad skjuta isär insticken och förlänga avståndet mellan dem.)
Ofta lokal reaktion med svullnad, rodnad (som efterhand blir blåaktig) och smärta. Svullnaden kan bli mycket omfattande och nå sitt maximum först efter 2-3 dygn.
Rädsla och ångest kan utlösa vegetativa symtom (illamående, svettning, matthet)
Hjärtklappning, yrsel och energilöshet är vanliga symtom tidigt i förloppet, och kan vara spontant övergående eller förvärras
Vid allvarligare reaktion kommer ovanstående symtom ofta snabbt, och då ses även:
påverkat allmäntillstånd
buksmärta
kräkningar
diarréer
cirkulationspåverkan
Anafylaxi kan tillstöta
OBS: allvarliga symtom kan vara fördröjda med upp till 6 timmar om en lokalreaktion finns.
Fysisk vård
Alla misstänkt huggormsbitna ska initialt observeras på sjukhus. Familjen uppmanas att söka fysisk vård så snart som möjligt även om barnet inte har några symtom.
Föräldern bör försöka hålla sig lugn så att barnet inte blir oroligt. Vid stress ökar pulsen vilket kan göra att eventuellt gift snabbare sprider sig i kroppen.
Barnet bör hållas stilla för att minska risken för att giftet sprider sig snabbare i kroppen. (bäras till bilen)
Kroppsdelen bör hållas högt, ovanför hjärtat, om möjligt.
Om barnet har åtsittande kläder eller skor nära bettet, bör dessa tas av dessa för att undvika problem om kroppsdelen svullnar.
Man bör inte röra i bettet och inte försöka suga ut giftet.
Vid kraftig allmänpåverkan och misstanke om anafylaktisk reaktion vid kontakten med Knodd, ska ambulans kontaktas för adrenalin, kortison, vätska och/eller antihistamin. Antihistamin som generell behandling rekommenderas dock inte längre utan anafylaktisk reaktion.
Om 24 timmar redan passerat när föräldern tar kontakt med Knodd behöver barnet inte hänvisas till akutsjukvård. Kvarstående värk, svullnad, stelhet är vanligt och behandlas symtomatiskt.
Diagnoskod: T63.0 - toxisk effekt av ormgift