PM: Blöjeksem och svampinfektioner
Skrivet av Veronica Asén
Uppdaterat 8 september 2026
Senast uppdaterat 2025-10-22 av Veronica Asén. Granskat av Therése Saksø.
Bakgrund
Blöjeksem är en form av irritativt kontakteksem som ger inflammation av huden i blöjområdet. Orsaken är en kombination av den instängda miljön i blöjan och en irritation av att huden frekvent utsätts för urin, avföring och tvätt. Prognosen är god men blöjeksem kan ta tid att läka.
Blöjeksem kan förvärras via kolonisatörer som bakterier och jästsvampar (Candida), vilka trivs bra i den varma och fuktiga miljön. Jästsvamp får även lättare fäste i hudveck på spädbarn där det är svårt att hålla torrt, tex halsveck och armhålor. Även seborroiskt eksem kan sätta sig i blöjområdet hos spädbarn.
Ibland söker föräldrar även Knodd för misstanke om svamp vaginalt hos barnet. Detta är ovanligt, och oftast finns en annan orsak än svamp till rodnade slemhinnor och flytningar hos barn. Om barnet nyligen haft en antibiotikabehandling finns det dock en större risk för svampinfektion.
Symtom
Blöjeksem
-
Rodnad i blöjområdet, perianalt, genitalt och glutealt. Oftast är ljumskveckens innersta del sparade.
-
Obehag såsom klåda, smärta och sveda.
-
Huden kan vara fjällande, ibland vätskande och ge små plana sår.
Svamp
-
Vid candida i huden ses ilsken rodnad, delvis macererad (fuktig/uppluckrad) hud. Ofta glansig längst in i hudvecken.
-
Det kan finnas gråvita satelliter/pustler i randzonen av rodnaden.
-
Vid vaginal svamp ses rodnade svullna slemhinnor, klåda och kesoliknande flytningar.
Diagnos
Diagnos kan ställas av sjuksköterska utifrån den kliniska bilden.
Differentialdiagnoser
Stjärtfluss som ger kraftig rodnad och svullnad runt anus, kan ibland ge spridning till yttre genitalia och vaginal flytning hos flickor.
Springmask kan göra att det blir lite rött vid ändtarmsöppningen. Flickor kan också få klåda i slidöppningen, och slemhinnan blir då röd, irriterad och svullen.
Behandling
Egenvård
Blöjeksem
-
Viktigast av allt vid behandling av blöjeksem är att lufta stjärten. Barnet bör därför vara utan blöja så mycket det bara är praktiskt möjligt.
-
Blöjan bör bytas ofta och stora högabsorberande blöjor bör användas.
-
Vid rengöring används en mjuk tvättlapp med babyolja eller mild tvättkräm utan parfym.
-
Våtservetter innehållande irriterande ämnen såsom parfymämnen, alkohol, eteriska oljor eller annat starkt rengöringsmedel bör undvikas.
-
Eksemet kan behandlas med svag kortisonkräm under en begränsad period.
-
När blöjan måste sättas på kan ett tjockt lager av en fet skyddskräm appliceras, tex Inotyol.
Svamp
-
Om eksemet är glansigt, ilsket rodnat och det finns tecken till (vätskande) sår baddas det med alsollösning 1 % i samband med blöjbyte.
-
Huden smörjs därefter morgon och kväll med antimykotikum med eller utan glukokortikoid enligt Läkemedelslista: Svamp (hud). Den antimykotiska krämen ska smörjas in även några cm utanför den synliga rodnaden.
-
Misstänkt svamp vaginalt kan behandlas med antimykotisk kräm i slidöppningen på samma sätt som svamp i huden om det bedöms lindrigt och utlöst av antibiotikabehandling. Vid utebliven påbörjad förbättring efter ett par dagar bör barnet bedömas fysiskt.
OBS: Andra antimykotikum som tex Pevaryl är inte testade och godkända för barn under 10 år, och kan därför inte rekommenderas som alternativ.
Fysisk vård
-
Oftast räcker lokalbehandling vid begränsad svampinfektion eftersom krämer har effekt mot de flesta svampar. Om man överväger peroral behandling bör alltid en svampodling tas först. Barnet hänvisas då till vårdcentral för bedömning.
-
Rodnade slemhinnor och flytningar bör hänvisas till vårdcentralen för bedömning om det inte är tydligt vad som är orsaken.
Diagnoskod
L229 - Blöjdermatit
B372 - Candidainfektion i hud och naglar
Källor
Internetmedicin - Blöjekesem (blöjdermatit)
Läkemedelsboken - Mykoser, svampinfektioner
