Senast uppdaterat 2026-02-05 av Veronica Asén. Granskat av Therése Saksø.

Bakgrund

Förstoppning är ett vanligt tillstånd och drabbar cirka 10 % av alla barn och ungdomar. Till cirka 95 % kan det förklaras av funktionella besvär utan påvisbar organisk etiologi.

Funktionell förstoppning

Patofysiologin vid funktionell förstoppning anses vara multifaktoriell, inkluderande ärftliga faktorer, livsstilsfaktorer så som diet, fysisk aktivitet och vätskeintag samt beteende- och psykologiska faktorer. Det är vanligt att problemen debuterar i samband med:

• övergång från bröstmjölk till ersättning

• introduktion av fast föda

• toalett-träning

• förskole- och skolstart

Funktionell förstoppning beror på en negativ cirkel som ofta börjar med en smärtsam erfarenhet av tarmtömning eller att barnet inte tycker sig ha tid att gå på toaletten. När barnet håller emot trängningsreflexen, medvetet eller omedvetet, leder det till större avföringar som blir mer obehagliga eller smärtsamma.

Utlösande faktorer kan till exempel vara:

• kostförändringar

• stress

• stillasittande

• oregelbundna toalettvanor

• ändrade rutiner

• tillfällig läkemedelsbehandling

• sjukdom som analfissur eller stjärtfluss.

Andra orsaker till förstoppning

Exempel på organiska orsaker till förstoppning:

• Celiaki – runt en tredjedel har förstoppningsbesvär

• Komjölksproteinallergi – överväg särskilt vid atopi eller hereditet

• Hypotyreos

• Irritabel tarm (IBS) – överväg vid buksmärta som kvarstår när förstoppning är behandlad

• Crohns sjukdom – misstänk vid djupa anala fissurer eller kraftiga sår

• Cystisk fibros

• Missbildningar vid anus eller ryggslut – som ryggmärgsbråck, fjättrad ryggmärg

• Hirschsprungs sjukdom

• Vissa läkemedel – exempelvis järn, opiater

Normalvariation hos spädbarn

Helamning hos spädbarn kan resultera i glesa men för övrigt normala tarmtömningar. Vid exklusiv bröstmjölksuppfödning kan därför tarmtömning var 10-14 dag, ibland ännu mer sällan, vara helt normalt.

Spädbarn kan också ha tarmtömningssvårigheter (spädbarnsdyschezi) som beror på att barnet ännu inte förvärvat färdigheten att samordna ökat intraabdominellt tryck med relaxation av bäckenbottenmuskulaturen, vilket krävs för en fungerande tarmtömning. Vanligen söker föräldrarna med sitt 1-3 månader gamla barn och berättar att det är ”förstoppat”. Föräldrarna anger att barnet inför tarmtömning skriker, blir högrött i ansiktet och ”knyter ihop sig”, vilket ofta pågår under cirka 10-20 minuter varefter till synes normal tarmtömning sker. Tillståndet är godartat och självläkande. Olika former av rektala stimuleringar riskerar att underhålla störningen och skall därför undvikas. Eftersom tillståndet inte är orsakat av förstoppning har laxantia ingen effekt.

Symtom

• Magont, nedsatt aptit, illamående och kräkningar

• Smärtsam eller ansträngd tarmtömning

• Glesare avföring än vanligt

• Avföringsinkontinens (avföring i underkläder eller upprepade småkladdar hos blöjbarn)

• Viljemässigt tillbakahållande av avföring

• Stor avföringsmassa i rektum (kan ofta kännas i nedre delen av buken)

• Stora (omfångsrika) avföringar som skulle kunna täppa igen toaletten

• Analfissurer

• Besvär med urinvägarna, som täta trängningar, att barnet kissar på sig eller upprepade urinvägsinfektioner

Diagnos

Diagnos kan ställas av sjuksköterska utifrån den kliniska bilden.

• Vid alarmerande fynd rekommenderas vidare utredning inom specialiserad vård för att utesluta eller bekräfta allvarlig bakomliggande orsak. Hänvisa till vårdcentral för bedömning och remittering eller akutmottagning om snabb bedömning behövs.

• Vid avsaknad av alarmerande symtom kan funktionell förstoppning misstänkas och behandling startas.

Anamnes

• symtom – debut, duration

• tidigare tarmfunktion och hereditet

• avföring – utseende, konsistens, frekvens, mängd, lukt, blod, slem (använd gärna Bristolskalan, barn har normalt avföringstyp 4–5)

• toalettvanor – blöja, potträning, sittposition, skolsituation, lek (ont om tid för toalettbesök)

• kost – amning, förändring av kost, aptit

• psykosocial anamnes – generell utvecklingsnivå, uppmärksamhetsstörning, stress, hemsituation

• fysisk aktivitet

• ändrade rutiner eller social situation, semesterresa, genomgången infektion, läkemedel.

Alarmerande fynd hos spädbarn

• ryggslut – hårtofs, sakral grop

• anus – onormal position, avsaknad av anal- eller cremasterreflex (skyddsreflex för testiklarna)

• ben – nedsatt tonus, motorik eller reflexer

• sen mekoniumavgång (> 48 timmar) eller debut av förstoppning före 1 månads ålder

• förstoppningsdebut under pågående exklusiv bröstmjölksuppfödning

Alarmerande fynd oavsett ålder

• allmänpåverkan

• avvikande tillväxtkurva

• gallfärgade kräkningar, kraftigt utspänd buk

• pennformad avföring

• synligt blod i avföringen (utan analfissur)

• fistelgång, ärr, djupa anala fissurer

• påtaglig rädsla vid undersökning samtidigt med fissurer eller hematom – överväg sexuellt övergrepp.

Behandling

Behandling vid förstoppning utgörs av följande:

• sjukdomsinformation

• råd om avföringsvanor samt kost och motion

• läkemedelsbehandling

Behandlingsmål är normalstor mjuk avföring utan smärta eller läckage från ändtarmen varje till varannan dag samt minskad rädsla för att bajsa.

Sjukdomsinformation

Ge information om uppkomstmekanism, att normalisering av tarmens form och funktion tar tid (ibland flera månader eller år) och att återfall är vanligt. Det är viktigt att försäkra sig om att behandlingen sker med tillräckligt hög läkemedelsdos och under tillräckligt lång tid (ofta mer än 4 månader). Likaså är det viktigt att informera om att farmakologisk behandling är välbeprövad och icke vanebildande.

PDF Uppkomstmekanism till förstoppning

Vid mer än en tillfällig förstoppningsproblematik är det viktigt att ta i beaktande att det i det nationella vårdprogrammet rekommenderas att avvakta med utsättningsförsök av den farmakologisk behandlingen till dess att barnet varit fritt från förstoppningssymptom under minst 3-4 månader. Utsättningsförsök görs lämpligen genom gradvis reducering av dygnsdosen under 2-6 veckor. Om förstoppningssymtom då återkommer skall behandlingen återgå till en dos som resulterar i dagliga, mjuka och smärtfria tarmtömningar. Hos barn med pågående toalett-träning bör utsättning av farmakologisk behandling övervägas efter det att barnet uppnått denna färdighet.

Avföringsvanor

Familjen bör sträva efter regelbundna toalettvanor, gärna i lugn och ro efter måltid (5 minuter räcker). Barnet behöver få hjälp att bli uppmärksam på trängningsreflexen, viktigt med stöd även under tid på förskola eller skola.

Barnet bör sitta bekvämt med högt uppdragna ben (rätar ut rektum och underlättar tarmtömning), pall behövs för de flesta barn när de sitter på toaletten så att de kan luta sig framåt med armbågarna på knäna. En potta ger automatiskt rätt sittställning. Blöjbarn blir sällan av med förstoppning, de försöker ofta bajsa stående. Det är därför viktigt att pott-träna tidigt.

PDF Sittställning

Kost och motion

Rekommendera varierad kost och regelbundna måltider med dagligt intag av frukt och grönsaker. Ge råd om att erbjuda extra dryck (helst vatten) under dagen.

Varierad fysisk aktivitet ökar tarmmotiliteten. Rekommendera att undvika stillasittande och att begränsa skärmtid. Vardagsmotionen kan ökas genom exempelvis lek. Informera om att stress också påverkar tarmens rörelser negativt.

Läkemedelsbehandling

I första hand rekommenderas peroral läkemedelsbehandling. Ofta behövs flera månaders daglig behandling med mjukgörande laxermedel. Rektala beredningar kan övervägas vid hög besvärsgrad och/eller när snabb behandlingseffekt är önskvärd.

• barn under 6 månader – laktulos i första hand

• barn över 6 månader – makrogol i första hand.

Laktulos 670 mg/ml

Nyfödda: 0,5 - 3 ml x 1 - 2

Flaskbarn: 0,5 - 1 ml per 100 ml ersättning

Barn 1 - 11 mån: 5 ml x 1, kan ökas till 10 ml x 2

Barn 1 - 6 år: 10 ml x 1, kan ökas till 20 ml x 2

Barn 7 - 12 år: 15 ml x 1, kan ökas till 20 ml x 2

Barn 13 - 18 år: 30 ml som startdos

Dosen är individuell och bör justeras så att avföringen blir halvfast. Hela dygnsdosen bör tas på morgonen, men kan vid behov fördelas på två dostillfällen.

Makrogol

Barn 6 mån - 18 år: 0,2 - 0,8 gram makrogol/kg/dygn

Kan ges vid ett eller två doseringstillfällen per dygn.

Receptfri Makrogol som kan rekommenderas av sjuksköterska:

Dulcosoft oral lösning 0,5 g/ml

0,4 - 1,6 ml/kg/dygn

Dosering enligt förpackningen:

6 mån - 1 år: 8 ml x 1

2 - 3 år: 8 - 16 ml x 1

4 - 7 år: 16 - 32 ml x 1

8 - 18 år: 20 - 40 ml x 1

Dessa doser kan dock höjas individuellt beroende på vikt och behov enligt dosering 0,4 - 1,6 ml/kg/dygn.

OBS: Dulcosoft oral lösning 250 ml och Dulcosoft junior 100 ml är likvärdiga, och det blir därför mycket billigare att köpa Dulcosoft "för vuxna".

Lavemang vid behov, en gång dagligen de första 1-4 dagarna:

• < 6 mån: Resulax

• 6-12 mån: Klyx 60 ml alt. Resulax

• > 1 år: Klyx 120 ml alt. Resulax

Som alternativ till Resulax finns Microlax som även finns att köpa i vissa mataffärer. För somliga så kan det dock svida, därför kan det vara bra att rekommendera Resulax i första hand.

Xyloproct

Förstoppningsassocierade analfissurer läker oftast så snart man kommit till rätta med förstoppningen. Vid smärtsamma analfissurer bör rektalsalva, eventuellt i kombination med suppositorier, innehållande kortikosteroid och lokalanestetika användas 1-3 gånger per dag under 1-3 veckor. Information bör ges om att salvan försiktigt ska ”tryckas” mot analöppning så att om möjligt en del av denna når in i analkanalen.

Individuell anpassning

En viktig aspekt att ha kunskap och förståelse för är att funktionell förstoppning är överrepresenterat bland barn och ungdomar med neuropsykiatrisk eller neurologisk funktionsnedsättning. Behandling vid dessa diagnoser är mer svårgenomförbar och den farmakologiska och icke farmakologiska behandlingen behöver därför anpassas individuellt. Barnen är ofta selektivt ätande, och föräldrarna känner sig ofta skuldbelagda för att de inte kan ändra barnens kost och/eller få i barnen föreslagen behandling. Ett återkommande kliniskt problem är att patienten inte förmår eller inte vill medverka till intag av adekvata mängder av laxantia. Hos dessa barn och ungdomar bör tröskeln vara låg för övergång till tarmstimulerande läkemedel.

En tät uppföljning tills dess att en fungerande behandling etablerats är extra viktig för dessa barn, vilket innebär att de bör skötas av fysisk vård. Informera även föräldrarna om att delaktighet från habiliteringen i behandlingen är önskvärt. Detta gäller i synnerhet för att få till stånd bästa möjliga icke farmakologiska behandling, däribland hjälp med toalett-träning. Även kontakt med dietist för att optimera fiber och vätskeintag kan vara betydelsefullt. För dessa familjer kan det dock vara extra svårt att få med barnen till sjukvårdsbesök, och de kan ha många vårdkontakter som känns övermäktiga. Det är därför vanligt förekommande att de kontaktar Knodd för att de behöver lättillgängligt stöd. Att då ge förståelse för den svåra situationen och försöka hitta alternativa individuella tips som kan underlätta för familjen kan vara värt mycket.

Fysisk vård

• Vid alarmerande symtom - hänvisa till vårdcentral eller akutmottagning enligt beskrivning under diagnos.

• Barn under 1 år utan alarmerande symtom - starta behandling och hänvisa till BVC för uppföljning så kan de avgöra om det kan skötas där eller om VC behöver involveras då det kan finnas regionala skillnader.

• Barn över 1 år utan alarmerande symtom - starta behandling och hänvisa till vårdcentral vid behov av recept om besvären kvarstår trots ovan insatta åtgärder när receptfri flaska tagit slut.

• Vid svårare förstoppning eller misstanke om fekalom - hänvisa till vårdcentral för bedömning och behandling.

Förskola/Skola

Uppmuntra föräldrarna att samarbeta med pedagogerna, då dessa barn behöver stöttning även i förskola/skola. Det är viktigt med informationsöverföring mellan pedagoger och föräldrar så att föräldrarna kan få en helhetsbild av när barnet haft avföring och hur den sett ut.

Diagnoskod

K590 - Obstipation (förstoppning)

Källor

1177 - Kunskapsstöd för vårdgivare - Förstoppning hos barn

Nationellt vårdprogram - Funktionell förstoppning hos barn och ungdomar